31/10 - livet som socialt handikappad

Jag har precis kört sambon till den där klassträffen. Nu försöker jag sluta frossa choklad i hopp om att finna lite hunger (har smällt i mig ½ platta 3 dagar i rad nu) samtidigt som jag kämpar för att finna lusten att ta mig till duschen. Jag känner mig trött och stirrig och har egentligen ingen lust att göra nånting.
Men planerna är ändrade och jag skall göra nånting. Jag skall åka iväg till en vän och äta tortillas och se på Idol. Sedan skall vi kanske gå ut en sväng. Till baren med stans bästa utsikt. Eller, de skall gå ut, jag kanske hänger på.
Hur som helst känner jag mig extremt otaggad just nu. Men jag tycker att jag verkligen måste umgås lite ikväll. Jag håller ju på att tappa min sociala kompetens helt och hållet.
Så nu skall det gnuggas rent under armarna och kletas smink i fejset. Sen skall vi se att jag är på hugget för lite social samvaro igen.




31/10 - planer för ikväll

Då har jag slutat för dagen. Nu börjar det verkligen likna nåt. Fortfarande återstår en del lådor ni inte ser. Men den långa rad som stått här, som jag visat er varje dag, är nästan helt försvunnen!



Tänkte bjuda in väninnorna på tjejkväll ikväll, men ingen var taggad. Istället jobbar de, besöker huvudstaden eller så festar de till det. Kul...
Så i värsta fall blir tjejkvällen en en-manna show. Vilket i och för sig kunde vara rätt skönt det också. Kvalitetstid hemma medan mannen träffar gamla klasskompisar. Det är grejer det. I så fall skall jag köpa en överdrivet stor godispåse och äta tills jag mår illa.
Men först skall vi gå till stan och leta efter en ny kostym åt mannen.


30/10 - ett organiserat kaos

Precis som igår då jag kom hem från jobbet sitter jag nu och väntar på att maten skall serveras. Världens bästa pojkvän har stått för matlagningen de två senaste dagarna och varit i full gång då jag stegat in genom dörren efter mina 10-timmars dagar. Idag blir det köttbullar med mos.
Det ser dock ut att vara lite kaos i köket. Jag ser knappt fram till köksbänken tack vare all matos.

På jobbet börjar det ta sig. Efter två dagar av flitigt arbete börjar man nu se en liten förändring. Lådorna minskar och väggarna fylls av kläder. Och fortfarande har jag inte tänkt en negativ tanke. Att organisera upp innehållet i lådor känns bara roligt. Det känns fantastiskt att få vara med och bygga upp butiken från grunden.
Imorgon väntar en lite kortare dag. Vad jag skall utnyttja den  lediga sen-eftermiddagen till har jag inte planerat. Vad gjorde jag egentligen på dagarna innan jag började jobba? Om någon har lust att hitta på något med mig är det fritt fram att höra av sig.


Visst kan man se en tydlig förändring?